På en fest i somras kom vi (
Lennart Forsmark
samt
Terry Acton
) fram till att vi skulle åka till England på det årliga AGM i början av
december. Självklart så skulle vi flyga trike dit, så kallt kan det väl inte
vara? Senare i något klarare tillstånd ändrade vi oss till Ryan Air.
AGM (Annual
General Meeting) är en årlig tillställning i Telford England. Egentligen ett
årsmöte för BMAA (British Microlight Aircraft Association). Det började med
att någon tog med sig nåt för att visa dem andra. Genom åren har det
utvecklats till en regelrätt mässa. Det här är en perfekt mässa för oss UL
fantaster. Det är inte så stort men desto mer intressant innehåll för en UL
flygare. Allt ifrån motortillbehör och instrument till trikar och 3-axliga UL.
Vi var 3st från Stockholm som gav oss iväg redan på
fredag morgon. Jag, Terry samt Janne Borglund. Efter trängsel på Londons gator
med vissa pubinslag avslutade vi kvällen på ”Dover Street Wine bar”,
På natten anslöt Jesper Bremme.
Nästa morgon efter en riktig ”English breakfast” satte
vi kurs mot RAF museum i Hendon. Ett fantastiskt museum där man kan avnjuta många
timmar utan att tröttna. Från Spitfire till Sunderland flygbåt, även Vulcan,
ett enormt deltavingat bombplan finns att beskåda. England har en flyghistoria
som är mycket imponerande.
Efter vår kulturinsats fortsatte vi vår färd till
Telford. På hotellet anslöt nästa trikeflygare Steve Watsson. Stämningen på
hotellet såg mycket lovande ut med massor av festklädda människor och hög stämning.
Förutom oss 5 som nu anlänt hade vi stämt träff med
Jerker Berg
o co (5st). Tyvärr kunde vi inte locka dem till vår gemenskap.
Hotellet hade flera privata fester som vi med blandad framgång
beblandade oss med.
Söndag spenderade vi hela dagen på AGM mässan. Här träffade
vi äntligen på Jerker,Thomas,Roland,Alvar samt en spakryckare som jag tyvärr
inte kommer ihåg namnet på. Jerker velade mellan olika flygoveraller. Blev det
någon? Personligen köpte jag strobelights som jag länge sneglat på.
Vad sägs om jetdriven doodle bug?
Bland det mest intressanta på den engelska UL-marknaden är
ändå samgåendet mellan Mainair och Pegasus. Mainair tillverkar nu alla
modeller i sin fabrik i Rochdale. Dvs. Quik och Quantum produceras sida vid sida
med Blade och Rapier. På sikt kommer vi troligen få se det bästa från 2 värdar.
Mainair sålde både Quik och Blade under mässan.
På kvällen åkte Terry Jag och Janne ner till Marlborough
för att vara på plats inför måndagen. Vi checkade in ovanpå en Pub enligt
engelsk tradition där vi fick dela på ”the family room”
Provflygning Quik
När vi vaknade på måndagen var det –4 och dimmigt
suck.. Efter att ha blivit serverade en härlig frukost så började humöret
stiga. Vi kanske kunde flyga? Skrapa rutorna med kreditkort och så iväg till
Pegasus fabriken. Vi blev väl bemötta och fick fika medans vi kolla runt lite
i fabriken. Ordning mm är inte den allra bästa så det är inte svårt att förstå
att de flyttar tillverkningen till Mainair. Tillverkningen av kåpor samt
service av både Mainair och Pegasus kommer dock att finnas kvar.
Fabriken ligger nedanför en kulle där de har en liten
strip högst upp. Perfekt förutom att taxningen upp såg väldigt spännande
ut.
Vädret var fortfarande tveksamt med låg molnbas och ca
15kt vind. Detta tycktes dock inte bekymra vår assisterande Pilot Robin. Sagt o
gjort vi fick låna overaller mm sen ut. Som representant för Mainair/Pegasus
fick jag äran att prova först. Robin fick taxa upp sen bytte vi plats.
Det som skiljer Quik från andra trikar är att vingen är
väldigt liten endast 10m2 mot normala 15m2. Detta märks direkt vid parkering.
Eftersom vingen inte räcker ner till marken måste man parkera mer som ett
konventionellt flygplan med vingen horisontell och nosen mot vinden.
Efter sedvanlig orientering av alla reglage mm taxar jag
bort mot starten. Styrningen kunde vara bättre samt att detta exemplar hade väldigt
dåliga bromsar. Senare versioner skall dock utrustas med hydrauliska
skivbromsar. Här märks direkt att vindfånget är mindre och det rycker inte så
mycket i vingen. Motor check, vingcheck samt trimma för start. Full gas och
motorn en 912S på 100hp ger bra skjuts. Vingen har en tendens att vilja upp
innan flygfart så ett bastant grepp för att hålla tillbaks bygeln behövs. När
vi har lättat låter jag triken accelerera upp innan jag börjar stiga. Vi
stiger med ca 70mph och 1200ft/min. Vid 500ft svänger jag runt 180 grader och låter
farten öka till 80mph. Handlingen är mycket bra och det behövs väldigt lite
kraft för att banka planet. Trimsystemet fungerar med principen lyft bakkant. Här
har de förbättrat funktionen rejält och trimmen fungerar betydligt bättre än
tidigare modeller. Triken är förvånansvärt tyst troligen för att man inte
behöver belasta motorn speciellt hårt. Jag ökar gasen, trimmar och låter
farten stiga till ca 85mph här verkar trimmen ha sitt maxläge. Jag fortsätter
och ökar farten först till 90mph, fortfarande bara litet drag i bygeln. Vid
95mph verkar max fart i planflykt ligga och detta kräver ett ganska markant
drag i bygeln.
Kåpan är uppdragen väldigt högt för att skydda mot
vinden och det fungerar alldeles utmärkt så länge man sitter precis still.
Stoppar man ut huvudet så blåser en mindre orkan. Kursstabiliteten fungerar
också väldigt bra. Troligen pga. de väldiga hjulfenorna samt en fena på
monopolen. Jag provar andra änden av fart området och stallen kommer inte utan
en rejäl provokation. Inga konstigheter utan en väldigt snäll stall utan
markant vikning. I alla områden är handlingen väldigt förnämlig och mycket
litet kraft behövs för att banka. Jag provar sväng från först det ena hållet
för att omedelbart påbörja sväng åt andra hållet. Jag märker inga
tendenser till skjuvning. Efter otaliga branta svängar, stallar mm vänder vi
tillbaks för landning. Vid överflygning längs med stråket börjar jag trimma
ner farten. Minska gasen, fram med bygeln trimma, farten, trimma. Känslan är
som när man flyger ett treaxligt plan och farten måste minskas i god tid för
att inta landningsfart som är ca 60mph. Vid min första sväng tillbaks mot
medvinden märker jag hur lätt man låter farten öka. Noggrann fartkontroll är
receptet. Strax innan tröskeln ligger en dalsvacka samt ett stort träd.
Reflexmässigt tar jag åt mig bygeln med det omedelbara resultatet att farten
ramlar upp till 80mph! Jag lyckas få ner farten till 60mph och svänger förbi
trädet. Vid sättningen krävs en lite mer markant framskjutning av bygeln än
vad större vingar kräver. Fältet som vi flög ifrån var ca400m och jag
nyttjade hälften vid min första landning. Mao. så kan man nog lära sig att
landa även detta fartmonster relativt kort.
Helhetskänslan är att något rejält har hänt.
Skillnaden mellan andra moderna trikar är liten i jämförelse med känslan att
flyga Quik. Leéndet sitter i än
Tillbaka
